Jag gör inget annat än klagar här i bloggen, det vet jag. Men det skiter jag i, för ni behöver inte läsa.
Jag är faktiskt glad ibland också, men då har jag inget behov utav att skriva det här. För det vill jag inte ha ut, det lyckliga vill jag ska stanna kvar inom mig. Medan jag vill ha ut det dåliga och tråkiga.
Jag tycker det är skönt att skriva av mig all skit...

Just nu är jag mer än trött på det mesta. Allting går emot mig idag!
Man planerar saker som låter yberbra från början men som bara slutar dåligt. Man tror att man ska ta mod till sig, våga och vara sig själv, men till slut faller man och inser verkligheten, det kommer aldrig gå.
Man har höga förhoppningar och litar på folk som sedan sviker. Folk lovar saker uppåt och utåt utan att ens tänka på att ett löfte är ett löfte, sedan sviker dom.. 

Vissa förstår inte att vissa tar hårdare på saker än andra. Jag kan bli världens lyckligaste av ett litet hej till exempel. Lika så kan jag bli hur ledsen som helst om någon som inte borde vara tykig mot mig helt plötsligt är det. Om det så bara är för en stund. Någon annan kanske inte bryr sig om ett litet hej eller om någon hatar dom helt plötsligt.

Jag är så trött på att vara här, att vara ensam dagarna igenom. Att liksom sitta fast och inte kunna komma någonstans, inte kunna ta sig vart man vill. Så trött på att ha plikter som skola till exempel. Jag vill kunna leva. Inte ha det som jag har det nu...

Att ingenting går som jag vill är jag också trött på! Ingenting funkar när det måste funka och allting skiter sig när det absolut inte får göra det.

Jag är trött på att folk lovar saker som dom inte kan hålla..
Jag är trött på att ha höga förhoppningar på folk som ändå bara sviker i slutändan.
Folk är så otacksamma hela tiden. Så själviska och ingen bryr sig helt plötsligt, om något alls..


Jag är trött på att vänta och trött på att längta.
Everything just ends up crappy anyway...