Helt gnällig idag, också.. Faktiskt. Shit så ovanligt tänker ni nu.. Ja, men så äre!

En hel del snurrande i huvudet just nu men saken är den att det har börjat lugna ner sig, trots vissa chokerande saker. Jag tror jag börjar förstå vad som är rätt för mig. Kanske inte vad som är rätt, snarare vad som inte är rätt.
Jag får ta och fortsätta chansa och ta lite risker. Det kan det ju vara värt.

Dock känns allting så himla ensamt och pissigt nu. Det kan ju i och för sig bero på att det är söndag. Men den slutsatsen tycker jag inte att vi ska dra. Denna söndagen har varit välbehövlig kan jag tala om. Soffliggare här!

Jag har en hel massa plugg i veckan. Tro det eller ej. Jag är inte alls sugen på att gå till skolan i morgon..
Måndagen börjar med ett fotoprojekt där vi ska ha tagit tio bilder som passar in till vår favoritlåt. Sen fortsätter det med en hemtenta som ska vara inlämnad på eftermiddagen..
Tisdagen lär inte bli nådig i och med att ett svenskaarbete som skulle vara inlämnat förra veckan inte kommer att bli det denna tisdagen heller.
Onsdagen ska visst ett engelska arbete vara klart för redovisning.. Som jag inte har börjat med...
Inte nog med det så ligger jag efter i affärsjuridiken. Två lektioner med extremt intensivt arbete. Känns rätt surt.
Torsdagen ska man visst tvingas ha gympa också, och jobba...
Fredagen hoppas jag blir lugn! Om jag överlever till dess vill säga.



Tillbaks till anledningen till att ja började skriva inlägget;
Jag vill ha någon att sakna! Någon som jag är tillåten att sakna! Inte bara någon som jag får sakna i smyg...


Förresten, kan ju passa på att meddela att jag kanske kommer vara dryg på mobilen denna veckan. För gratis smsen är slut och jag får inte fylla på mer eftersom att ett abonnemang är på väg. Så ni får gärna ringa istället, det skulle göra mig glad!  Puss